2017 och #metoo-rörelse

Feminism

Ingen har förmodligen undgått att höra om #metoo-rörelsen som startade i oktober 2017 och spred sig som en löpeld i hela världen. Det hela började med att flera kvinnor anklagade filmproducenten Harvey Weinstein för våldtäkt och maktmissbruk och som ett svar på detta bildades hashtaggen #metoo som bidrog till att alltfler kvinnor trädde fram och berättade om liknande händelser. I Sverige var det Lulu Carter och Cissi Elwin som trädde fram och påstod att Martin Timell och Fredrik Virtanen hade begått sexuella övergrepp och fällt sexistiska kommentarer. Sedan dess har det hela bara rullat på och vecka efter vecka, månad efter månad, fortsätter anklagelserna att trilla in till pressen och polisen. Det hela har faktiskt gått så långt att en del kvinnor börjar att tycka att det har spårat ur en aning och att man borde ta tag i de verkliga sexuella övergreppen i samhället som gruppvåldtäkter och hedersvåld istället.

Gensvaret
I januari 2018 gick ett hundratal franska skådespelerskor och kulturella profiler ut med Catherine Deneuve i spetsen för att meddela att man nu tyckte att det hade börjat bli en häxjakt på män, och att ett stort antal av metoo-historierna inte var sanna eller syftade till att hämnas mot männen. Man menar att förförelse eller en klumpig replik vid flirt inte kan jämföras med de riktiga brotten och att charmen med förförelse och flirt tar stryk av denna ibland orättvisa debatt som visserligen ska gynna brottsoffer till sexuella kränkningar men som har tagit ett steg i fel riktning. Metoo har följaktligen orsakat många mäns avgång på arbetsplatser och ett flertal av dem har hängts ut i pressen och blivit dömda innan de har hörts.

nullpoint