Den allra första tendensen till feminism och kvinnosaksfrågor uppkom redan på 1400-talet när Christine de Pizan skrev boken “Kvinnostaden”, där hon beskrev en fiktiv stad där enbart kvinnor regerade. Hon satte sig in i verket och försökte se hur en hel stad kunde fungera om den styrdes matriarkalt sett. De Pizan skrev också flera verk om martyren Jeanne d’Arc samt publicerade hundratals noveller och diktsamlingar. Anledningen till att hon tilläts göra detta var för att hennes far var läkare och astrolog till den franske kungen Karl V och hon hade därför tillgång till många kända böcker och litteratur och utvecklade en talang för att skriva.
De första feministiska uttrycken börjar att gro
Det skulle dock dröja ytterligare 300 år innan rötterna till dagens feminism skulle börja växa. I samband med franska revolutionen 1789 kom mycket att förändras i Europa och både de mänskliga rättigheterna samt feminismen började gro här. Denna omdiskuterade revolution lade grunden för dagens samhällstänkande men även resten av 1700-talet som också kallades upplysningens tid, har bidragit till stora tänkare och kvinnosakskämpar som Lady Mary Wortley Montagu och filosofen Marquis de Condorcet. Den senare var en man, vilket var ovanligt för den tiden. Båda kämpade för kvinnors rätt till utbildning. Den första feministiska boken “Till försvar för kvinnors rättigheter” skrevs av den brittiska feministen Mary Wollstonecraft, 1792. Även Jeremy Bentham slogs för att införa kvinnlig rösträtt och rätten att skilja sig och menade att den sexuella moralen skulle vara lika för bägge könen.
Den franska revolutionen
Både innan och under den franska revolutionen ville man ha både avskaffandet av slaveriet, mänskliga rättigheter samt en frigörelse för kvinnan. Redan under revolutionen försökte man infoga den kvinnliga rösträtten som först godkändes men sedan lades på is, och man införde rätten för kvinnor att både skilja sig och att få möjlighet att arbeta som soldater. Detta blev dock mycket kortvarigt för när kejsaren Napoleon kom till makten åren efter, så försämrades kvinnorna situation ännu mer än vad den hade varit innan revolutionen.
1800-talets suffragetter
Hela kvinnorörelsen fortsatte sin kamp men det var inte förrän på 1800-talet som den första organisationen bildades i New York, tack vare seklets kända reformer. Denna hade sin första konferens i Seneca Falls i New York 1848 och grundaren till dessa efterkommande suffragetter som de senare kom att kallas, var den brittiska Emmeline Pankhurst. Hon ville få bort sexismen i det brittiska samhället och grundade en politisk och feministisk organisation vid namn WSPU – Women’s Social and Political Union. De var otroligt aktiva och demonstrerade ständigt, vilket gjorde att många greps. Istället lade de till med en annan metod – hungerstrejk. Detta ledde till att de tvångsmatades, vilket i sin tur uppmärksammade myndigheternas brutalitet.
Feminism i arabvärlden
Den europeiska kampen för rättvisa och jämställdhet smittade av sig i arabvärlden och närmare bestämt Egypten. Juristen Qasim Amin blev den muslimska feminismens fadersfigur och publicerade böcker som Tahrir al-Mar’a. Än idag är han den viktigaste gestalten för muslimska kvinnor.