Att diskutera politik kan vara både farligt, roligt, engagerande och jobbigt. I de flesta västerländska demokratier så är det vanligt att människor diskuterar hejvilt med varandra oavsett åsikt. Det finns en debatt som gör att man pratar om alla ämnen, även de som är lite tabu. I Sverige har det börjat talats om åsiktsförtryck och huruvida det stämmer eller inte, kan man diskutera.
Bor man i en diktatur så kan det vara rent av livsfarligt att säga vad man står för. Exempel på detta är “Stas-polisen” i gamla DDR eller i Nordkorea där hela familjer straffas om en anhörig har hoppat av eller uttryckt sig fel. Spionage förekommer till den höga grad att man inte ens kan lita på sin mor eller far, syster eller bror.
Att inte kunna skriva eller säga vad man står för är någonting som egentligen strider mot de mänskliga rättigheterna, gör att många journalister och författare har fått utstå mycket genom åren för att man valt att publicera en satirisk bild av verklighet, lyfta på den understa stenen för att försöka komma till bukt med problemet eller för att man uppskattar vikten av en demokrati.